Han vet att kärleken är blind

Den har aldrig mött hans blickar

Då sätter han sej å blundar – å låtsas hand är, låtsas han är blind

Han vet att månens sken är blekt

Han har alltid stått i skuggan

Då sätter han sig å blundar ….

Han gräver ner sej i sej själv

Så möter han en kvinna

Så fjärran från hans mönster

Då sätter han sej å blundar – å låtsas hon är nån annan

Så går en mpnad av falskhet

Hon söker sej en annan

Så sätter han sej å blundar, å låtstas han är blind.